Denna text har jag fått lov att kopiera från http://yaxo.net/

Är rottweilern en hund för dig?

De allra flesta säger att rottweilern är definitivt ingen bra första hund att äga. Det stämmer, till viss del… 

Har du aldrig haft hund förut, bör du verkligen engagera dig och ta reda på vad det betyder att äga en rottweiler. Läs böcker och prata med kunnigt folk, ta gärna kontakt med uppfödare av rasen och prata med dem. Gå många kurser med din hund och ta hjälp av hundkunnigt folk vid problem, då ska det nog inte vara några problem att äga en rottweiler som första hund… 

Men räkna med att du aldrig kan ha en rottweiler enbart som sällskap till dina små kvällspromenader, då ska du se dig om efter en annan typ av hund. Kanske du ska fundera lite över om du verkligen orkar med 10-15 år med en familjemedlem som varje dag kommer att kräva sitt av uppmärksamhet. 

Rottweilern är en aktiv, intelligent och arbetsvillig hundras som kräver en konsekvent hand, med mycket aktiviteter, både fysiskt som mentalt. Utan aktiviteter och ordentlig motion, så mår ingen hund bra. En rottweiler som väger kring 50 kg och hittar på egna hyss för att fördriva tiden, är inte den lättaste att få stopp på. Men en rottweiler som får ordentlig med träning och har ett betydelsefullt liv med innehåll och som får ”vara med” – det är nog den mysigaste, härligaste och gladaste hund som finns… De kan vara otroligt envisa, ha ett stort ego med mycket egen vilja och vara väldigt självständiga. Som vuxen kan de ha en tendens att vakta sitt hem och sin familj. 

Du måste vara en tydlig, bestämd och konsekvent ledare till din hund, bestämd men rättvis. 

Det finns de som anser att med en rottweiler ska man vara stenhård. Jag håller inte riktigt med där, fast det är ju lite beroende på individ hur hård man måste vara. Det som är A och O, är att du är konsekvent, har du bestämt att det ska vara si, så ska det alltid vara si och det är du som bestämmer det. Hunden ska veta att det är du som är ledare och chef, men man får inte dominera hunden, så den tappar lusten till egna initiativ och blir rädd för dig. En ”lagom” dominant ledare, låter även den som ligger under i rang ta egna initiativ och är trygg med hon/han som ledare. 

Börjar hunden vara rädd för dig, har du helt klart varit alldeles för hård. Det är viktigt att bygga upp ett ömsesidigt förtroende, hunden ska aldrig behöva vara rädd att komma till sin ledare. I ledarens närhet ska det vara tryggt och gott att vara. Och som ledare ska man vara rolig, det ska vara roligt att komma till ledaren och göra som ledaren vill, hunden ska göra det av glädje – aldrig av rädsla för att bli slagen om hunden gör fel. 

Under valptiden ska man bygga upp ett förtroende hos hunden och bestämt, men snällt visa att det är ledaren som bestämmer vad man får och inte får göra. När man som ekipage sedan ska börja träna och kanske tävla, så har man då en mycket bra grund att stå på. 

Det är viktigt att ha roligt med hunden också, olika hussar och mattar har roligt på olika sätt med sin rottweiler, en del tycker det är roligt att bara ligga och gosa, andra tycker det är roligt med häftiga brottningsmatcher med hunden. Om du gillar att brottas runt i gräset med valpen, kom bara ihåg att rottweilern är en stor och tung hund som vuxen  och att du då kanske inte tycker det är lika roligt. Du måste vara den som bestämmer när och var det ska brottas och det är du som ska bestämma när det är nog. Om du inte gillar att ha 50 kg rottweiler brottandes med dig, låt då också bli brottningsmatcher med den lilla valpen på 10 kg. Det är inte lätt för hunden alla gånger att förstå att den blivit för stor för såna lekar och förstår då inte heller varför det ska vara förbjudet sen helt plötsligt. 

Ta det också lugnt med kamplekar med hunden, så det inte blir för intensivt. Alla rottweiler är egna individer och är funtade olika mentalt, vissa kan det vara bra att försöka kampa med ibland för att ”få igång”, samtidigt som vissa hundar kan bli alltför intensiva och kanske inte alls ska hålla på med kamplekar. Det är en risk att kampleken utvecklas till en maktkamp mellan dig och din hund och det blir aldrig bra för någon. 

Se alltid till att du har en kunnig människa i din närhet, som kan hjälpa dig med hur du ska handskas med och uppfostra just din hund. Det är också ofta lättare för en utomstående att se vad som saknas och vad som finns för mycket av hos ett ekipage.

Men, om du nu känner att du helst enbart vill ha en sällskapshund på dina kvällspromenader som sen snällt ligger vid dina fötter när du tittar på TV, då ska du definitivt lägga dina planer på rottweiler på hyllan. Känner du istället att, gud vad rolig att vara ute i skog och mark och röra sig mycket, träna din hund och ägna största delen av fritiden till din hund, ja, då kan du nog fortsätta fundera på att köpa en rottweiler. 

Har du kommit så långt att du läst på och lärt dig det allra mesta om rottweilern och känner att du verkligen vill satsa på att jobba med din hund, så kan du ta kontakt med Svenska Rottweilerklubben och deras valphänvisning. De hänvisar bara till valpkullar som uppfyller klubbens kriterier för seriös avel och enbart till seriösa uppfödare utav rasen. 

Det är viktigt att du kollar upp föräldrarna till valpen, se till så de är friröntgade i höfter och armbågar, att de åtminstone är MH-beskrivna, eller korade. Kolla deras meriter från utställningar och bruksprov. 

Köp aldrig en oregistrerad valp. 

Se till att valpen är vaccinerad, avmaskad och ID-märkt vid köpet och att upppfödaren har registrerat kullen i SKK. Du ska ha registreringsbevis och papper på valpen när du hämtar den. Du kan aldrig i efterhand registrera din hund, som en del mindre seriösa uppfödare hävdar. Det är enbart uppfödaren som kan registrera valparna i SKK och låt ingen lura dig till annat. 

Många har blivit lurade på detta sätt, då de köpt "billig" valp av oseriös uppfödare, med mindre bra eller rent ut sagt usla avelsdjur och som inte registrerar valparna. 

Fundera också över om det är en tik eller hane du ska välja, en tik kan ofta vara lättare att jobba med. Hanarna kan alltsomoftast bli lite för mycket "i handen" för den oerfarne hundägaren.